Romanen Den unge Werthers lidanden (1774) av Johann Wolfgang von Goethe berättar om den unge mannen Werther. Romanen är skriven ur ett förstapersonsperspektiv och består av brev som Werther skriver till sin vän. Genom breven vet vi om hans innersta tankar och känslor. Goethe skrev romanen när han var 24 år gammal. Det tog honom bara fem veckors av intensivt skrivande att avsluta texten. Romanen blev omedelbart populär och räknas som en av de viktigaste verken i litteraturen.
I den analysen behandlar vi två frågor: Är romanen typisk för den litteratur som skrevs under epoken? Hur har författaren påverkats av dennes samtid i sitt skrivande?
Huvudpersonen, Werther, bor på en gård där han blir förälskad i Charlotte, trots att hon redan är förlovad med andra man som heter Albert. Oförmögen att övervinna sina känslor lämnar han gården för en tid, men återvänder så småningom och upptäcker att Charlotte och Albert nu är gifta. Hans obesvarade kärlek blir outhärdlig, och Charlotte ber honom att begränsa sina besök av respekt för hennes äktenskap. Desperat över att aldrig kunna få en framtid med Charlotte tar Werther sitt eget liv och lämnar efter sig sorg och tragedi för dem han älskade.
För att besvara första frågan måste vi beakta viktigaste ideer av upplysningstiden. Denna epoken betonade mänskligt förnuft. Det var nära förknippad med vetenskapliga och tekniska framsteg. Kyrkans makt ifrågasattes, och människan uppmanades att tänka självständigt, vara kritisk, fri och oberoende. Kunskap och utbildning sågs som vägen till personlig utveckling. För att sprida kunskap grundades ett omfattande uppslagsverk, Encyklopedin, ledd av Diderot. Filosofer som Voltaire och Locke hävdade att alla människor har samma mänskliga värde. Locke menade dessutom att människan föds som ett oskrivet blad som fylls med kunskap genom erfarenhet och lärande. Dessa idéer återspeglas dock inte i Den unge Werthers lidanden. Huvudpersonen drivs av sina känslor snarare än förnuft. Han följer sina impulser. Till exempel skriver han
“människor är inte mer än människor, och den lilla gnutta förstånd som någon kan ha kommer alls inte i fråga när passioner rasar”
— Johann Wolfgang von Goethe 2011, s. 81, brev från den 12 augusti
Hans liv styrs av kärlek och fantasi snarare än rationell självdisciplin. Besattheten av Charlotte leder slutligen till hans självmord, vilket står i stark kontrast till upplysning idéerna om förnuft, självkontroll och självförbättring. Detta framgår tydligt när här skriver
”Det är avgjort, Lotte, jag skall dö… Jag vill dö! Det är inte förtvivlan, det är endast en visshet om att jag lidit nog och jag offrar mig för dig.”
— Johann Wolfgang von Goethe 2011, s. 164, brev från den 20 december
För den andra frågan kan vi säger att Den unge Werthers lidanden blev en internationell bästsäljare, även den kopplas inte till upplysningstidens centrala idéer och kan nästan ses som en reaktion mot dem. I stället kom den att påverka nästa epok — romantiken. Romanen populariserade känslor, individuella upplevelser, fantasi. Detta påverkade författar under den följande romantiken epoken. Många unga läsare identifierade sig starkt med Werther. Han blev en symbol för ungdomar som var känsliga mot samhället. Romanen skapade debatter om självmord. I slutet repeterar Werther “Jag vill dö!” — detta kritiserades av religiösa företrädare, utbildning och myndigheter.
Den unge Werthers lidanden var ett viktigt verk från upplysningstiden som förberedde övergången till romantiken. Även om den inte tydligt återspeglar upplysningstidens idéer fungerade den som en viktig milstolpe i litteraturhistorien. Romanen blev en bästsäljare och påverkade generationer av unga läsare. Genom detta verk etablerade sig Johann Wolfgang von Goethe som en av sin tids främsta och viktigaste författare.