Posts

Be precise 2

Information
Complete for its purpose
Definitely true
Vitally important
UninformationProbably not true
Probably not important
Possibly interesting
NoninformationPossibly true
Possibly not true
Probably not important
Possibly confusing
MisinformationDefinitely not true
Vitally important to avoid
Disinformation
Complete for its purpose
Deliberately not true
Used vengefully or tactically to mislead

Зачем Паратову нужна была Лариса?

Лариса нужна была Паратову по разным причинам, в зависимости от точки зрения на Ларису и Паратова как персонажей пьесы, или на обстоятельства при которых происходят действия, или же на существующее в то время общественное мнение. Наиболее простой ответ лежит базовых отношениях между мужчиной и женщиной. Лариса – красивая молодая дама. Как бы это не звучало грубо, но она нужна была всем мужским персонажам в пьесе. И Паратову – в том числе. Более того, Паратов, согласно экранизации Эльдара Рязанова “Жестокий роман”, – единственный кто это в конце концов получил.

С точки зрения обстоятельства, времени и места событий – оба, и Паратов и Лариса, были молодыми людьми не состоящими в браке и ищущими себе “пару”. Их положение в обществе было, за исключением материального состояния, – одинаковым. Оба были образованы, воспитаны, “порядочные” и “благородные люди”. Даже одеты они были оба “богато”. С точки зрения общества, их брак был бы естественным и одобрительным. Когда Паратов возвращается в город, и узнаёт что Лариса выходит замуж, он говорит: “Ведь я было чуть не женился на Ларисе, — вот бы людей-то насмешил!”. Но финансовые обстоятельства сложились так, что он должен был уехать и, возможно, именно его финансовые проблемы были единственной причиной почему он не женился на Ларисе. 

Ещё одна причина по которой Лариса нужна была Паратову – это эмоциональная близость. Паратову было приятно слушать как Лариса поёт, играет, приятно было вести с ней беседу. Она была дорога ему, и как он сам говорит: “Смотрите, я буду стрелять в девушку, которая для меня дороже всего на свете”. Он отчетливо знал, что Лариса его любит. Мне кажется, что где-то в глубине души, он так же знал что такое настоящее семейное счастье. И что это счастье не каждому выпадает. Можно получить золотые прииски с приданным, а вот любовь и счастье – нет.

Ещё один аспект вопроса – это зачем Паратов в конце обманул, поступил подло и ничтожно? Для “забавы”, как он сам и выражается. Здесь проявляются все порочные, нарцистические качества, что делает Паратова безусловно отрицательным персонажем.

“Foundation” by Isaak Asimov

Foundation trilogy by Isaak Asimov was published in earlier 1950s. It consists of three parts: Foundation, Foundation and Empire, and Second Foundation. 

The book describes fictitious story, fantasy, about organisation created with a purpose to cope with difficulties during barbarism and chaos times. That is also a story of Empire that collapses and makes a birth again with the help of Foundation. The help is mainly to shorten chaos times – between the first and second Empires – from 30 thousand years to just one. Foundation accumulates human knowledge and establishes new rules, laws and connections between distant worlds. There is no single main character in the book, except perhaps Hari Seldon who creates Foundation and appears episodically throughout the plot. He is the main character rather in terms of importance. There are however multiple key persons that develop the story: Salvor Hardin, Hober Mallow, Mule, Bayta Darell. They appear over a single plot line that binds logically all three parts in a complete coherent story.  

I find Foundation to be exciting, intriguing, and having a bit of scientific basis. It is a fantasy but statistically large masses of humans are tempted to be described with a unified physics law. Even appearance and importance of fluctuations, like a mutant, can be a part of theory. 70 years has been passed since publication but for me it still sounds scientifically attractive. And interesting. I like bluffs, coming one after another, and intrigue persisting until the very end of story. 

I recommend this book as a good example of fantasy genre, and especially for those who see recent adaptation from Apple. Finally, my favourite excerpt:

“Without pretending to predict the actions of individual humans, it formulated definite laws capable of mathematical analysis and extrapolation to govern and predict the mass action of human groups. … You mean that this art of his [Hari Seldon] predicts that I would attack the Foundation and lose such and such a battle for such and such a reason? You are trying to say I am a silly robot following a predetermined course into destruction.”

Be precise

TerminologyLikelihood of outcomeEquivalent terms
Virtually certain>99% probability of occurrenceAlmost certain
Very likely>90% probabilityHighly likely, very probable
Likely>66% probabilityProbably
About as likely as not33%-66% probabilityMore or less likely
Unlikely<33% probabilityImprobable
Very unlikely<10% probabilityHighly unlikely
Exceptionally unlikely<1% probability

“Pippi Långstrump går ombord” av Astrid Lindgren

Romanen “Pippi Långstrump går ombord” av Astrid Lindgren publicerades i 1946. Den förtsätter den ursprungliga historien från föregående års bok “Pippi Långstrump”. Romanen delas på 9 kapitel.

Boken handlar om Pippi Långstrump som bor i villa Villekulla med apa och häst. Hon bor utan föräldrar, så hon kan göra vad hon vill. Det andra viktiga personer är hennes kompisar – vanliga barnen Tommi och Annika. Boken utspelar sig för circa hundra år sedan. Pippi, Tommi och Anika befinner sig i olika roliga situationer.  

I huvudhistorien besöks Pippi av sin far, “negerkungen” Efraim. Båda var mycket glada över att träffas. Efraim bytte till kungliga klädet och sen kämpade och skrattade han och Pippi; Annika och Tommy tittade intressant på dem. Pippi arrangerade ett avskedskalas där hon bjöd in alla barn i staden. Pippi skulle bli en kurreduttprinsessa och sjörövare.  Det var en vacker sommarkväll. Alla spelade en lek – hoppade från taket. Sedan tävlade Pippi med sin pappa om vem som är starkare och hon vann. Tommy och Anika var ledsna. Nästa dag går Pippi ombord. Anika grät, Tommy såg dyster ut. Pippi sa farväl, men sedan sa hon till sin far att hon inte står ut om att någon skulle gråta och vara lessen för hennes skull och därför stannade hon på Villa Villekulla. Pappa Efraim höll med Pippi. Han kastade en ny kappsäck med gullpengar till Pippi.

Jag tycker att boken är intressant – den visar hur barn hanterar olika situationer. I många situationer kan jag inte förutsäga vad som händer därefter. Astrid Lindgren har skapat en imaginär värld där omöjligt är möjligt. Där är barn som bestämmer vad som är bra och vad som är rätt. Jag tycker att boken är rolig att läsa för barn.

För mig visar den här boken svensk kultur och hur svenskar tänker på barndomen. För de som vill veta mer om svenskar rekommenderar jag att läsa “Pippi Långstrump går ombord” av Astrid Lindgren.

“Reading with Patrick” by Michelle Kuo

I would like to give few quotes which I like the most. The last is a part of Patrick’s letter to his daughter. If you unable to read whole book, just read that letter, at Chapter 10.

“There was a cliché about teaching: Once a teacher, always a teacher. But there was truth to it. Your sense of responsibility to your students never leaves you. You wonder about the different paths they might have taken. You wonder if you failed them.”

“For the sake of children’s education today—for the sake of real life, as he put it—people should concentrate on having quality education delivered to the schools these blacks are attending. W. E. B. Du Bois’s words in 1935 seemed prescient: There is no magic to either segregated or mixed schools, he warned. The Negro needs neither segregated schools nor mixed schools. What he needs is Education.”

“Time,” he said. “You can’t go back in time. Everything that happen is about cause and effect. One day lead to another. And now I’m here.”

“I mean that it frightens me that so little was required for him to develop intellectually—a quiet room, a pile of books, and some adult guidance.”

“You and I are canoeing down the Mississippi River. There are so many trees, bunched together in the water like bushes. The river is shadowy in some places, but the light shines through cracks of the trees. Near the bank there is a great blue heron, standing still, searching for fish. And as we are passing, a silver carp surfaces as if it is jewelry in the water. You say, “Dad look a snake.” I say, “Where” and you say, “No it’s just a vine.” We hear splashes, the fish jumping or the frogs croaking. The white light glitters on the muddy water, which you say looks like coffee.”

“När dog Janos Kovacs?” av Lajos Zilahy

Novellen “När dog Janos Kovacs?” av Lajos Zilahy berättar om en snickare, Janos Kovacs, som dör men minnen av honom fortsätter att leva. Människor kommer ihåg vad han gjorde. Arkivanteckningar lagrar hans tjänst som snickare. En kyrkbok antecknar hans födelse- och dödsår. Allt detta försvinner dock bit för bit tills ingenting påminner om Janos Kovacs.

Handlingen utspelas för hundra år sedan. Det börjar den 3 oktober 1874 och avslutas 46 år senare, 1920, när den sista referensen om Janos Kovacs försvinner. Mellan dessa datum händer händelserna i rak kronologisk ordning. Först ser vi Janos på jobbet. Han går hem och en egendomlig känsla får honom att skaka av frossa. På natten dör han. “Fem år senare dog den gamle snickaren, i vars verkstad han arbetat, och nio år senare vandrade den gamla gumman, som han bott hos…” Senare – 1895, 1899, 1901 och 1920 – sker händelserna som nämner Janos Kovacs. 

I novellen omtalas flera platser som ligger i Ungern. Janos syster tjänar i Budapest. En arbeterska “infördes från tobaksfabriken i Obuda till Sent Janos-sjukhuset”. Óbuda var en stad, som nu är en del av Budapest, och Szent János Kórház är ett sjukhus i Budapest. Två droskkuskar träffas på Kerepesivägen – en väg i Budapest. En ung advokat sitter i Kecskemet som är en stad i centrala Ungern. Dessutom läser advokaten en lapp i vilken fyra forinter och 60 kreuzer nämnes.* Detta var en valuta i Ungern.

Författaren tilldelar miljön en viktig roll i slutet av novellen. Naturen framträder som en destruktiv kraft från vilken det inte finns någon möjlighet att fly. Regnet suddar papperna med Janos namn – vid det ögonblicket “upphörde för alltid, försvann för alltid från jorden snickargesällen Janos Kovacs”.

Janos Kovacs är en mager, stillsam trettiofemårig man med blekt ansikte och rödaktiga mustascher. Han känner sig väldigt trött. Andra personer i novellen spelar en stödjande roll, de ger information och egenskaper till huvudpersonen.

Novellen är skriven ur den allvetande författarens synvinkel. Lajos Zilahy ger många exakta detaljer, datum, platser, känslor av personer. På samma sätt som bipersonerna skapar allt detta en atmosfär tar läsaren att känna och leva in i handlingen.

I den här novellen pratar Lajos Zilahy om liv och död. Titeln frågar “När dog Janos Kovacs?” Det finns dock ingen svar i texten – en läsare måste bestämma själv. För det första dog Janos Kovacs 4 oktober 1874. För det andra dog han 46 år senare, 1920. Men ändå, Janos lever fortfarande därför att vi läser och vet om honom idag. För att svara när Janos Kovacs dog behöver vi svara “Vad är en död? Vad är ett liv?” Det är frågorna som Lajos Zilahy ville att vi skulle tänka på. De har blivit ännu svårare i nutid: Under de senaste hundra åren har tekniken utvecklats enormt. Många spenderar tid i sociala nätverk som skapar ett viktigt sätt att kommunicera. Om man är aktiv i sociala nätverk då lever man. Annars är man död?

 

* 4.60 forinter i 1874 är ungefär 50 euro idag, enligt International Institute of Social History.