“Reading with Patrick” by Michelle Kuo

I would like to give few quotes which I like the most. The last is a part of Patrick’s letter to his daughter. If you unable to read whole book, just read that letter, at Chapter 10.

“There was a cliché about teaching: Once a teacher, always a teacher. But there was truth to it. Your sense of responsibility to your students never leaves you. You wonder about the different paths they might have taken. You wonder if you failed them.”

“For the sake of children’s education today—for the sake of real life, as he put it—people should concentrate on having quality education delivered to the schools these blacks are attending. W. E. B. Du Bois’s words in 1935 seemed prescient: There is no magic to either segregated or mixed schools, he warned. The Negro needs neither segregated schools nor mixed schools. What he needs is Education.”

“Time,” he said. “You can’t go back in time. Everything that happen is about cause and effect. One day lead to another. And now I’m here.”

“I mean that it frightens me that so little was required for him to develop intellectually—a quiet room, a pile of books, and some adult guidance.”

“You and I are canoeing down the Mississippi River. There are so many trees, bunched together in the water like bushes. The river is shadowy in some places, but the light shines through cracks of the trees. Near the bank there is a great blue heron, standing still, searching for fish. And as we are passing, a silver carp surfaces as if it is jewelry in the water. You say, “Dad look a snake.” I say, “Where” and you say, “No it’s just a vine.” We hear splashes, the fish jumping or the frogs croaking. The white light glitters on the muddy water, which you say looks like coffee.”

“När dog Janos Kovacs?” av Lajos Zilahy

Novellen “När dog Janos Kovacs?” av Lajos Zilahy berättar om en snickare, Janos Kovacs, som dör men minnen av honom fortsätter att leva. Människor kommer ihåg vad han gjorde. Arkivanteckningar lagrar hans tjänst som snickare. En kyrkbok antecknar hans födelse- och dödsår. Allt detta försvinner dock bit för bit tills ingenting påminner om Janos Kovacs.

Handlingen utspelas för hundra år sedan. Det börjar den 3 oktober 1874 och avslutas 46 år senare, 1920, när den sista referensen om Janos Kovacs försvinner. Mellan dessa datum händer händelserna i rak kronologisk ordning. Först ser vi Janos på jobbet. Han går hem och en egendomlig känsla får honom att skaka av frossa. På natten dör han. “Fem år senare dog den gamle snickaren, i vars verkstad han arbetat, och nio år senare vandrade den gamla gumman, som han bott hos…” Senare – 1895, 1899, 1901 och 1920 – sker händelserna som nämner Janos Kovacs. 

I novellen omtalas flera platser som ligger i Ungern. Janos syster tjänar i Budapest. En arbeterska “infördes från tobaksfabriken i Obuda till Sent Janos-sjukhuset”. Óbuda var en stad, som nu är en del av Budapest, och Szent János Kórház är ett sjukhus i Budapest. Två droskkuskar träffas på Kerepesivägen – en väg i Budapest. En ung advokat sitter i Kecskemet som är en stad i centrala Ungern. Dessutom läser advokaten en lapp i vilken fyra forinter och 60 kreuzer nämnes.* Detta var en valuta i Ungern.

Författaren tilldelar miljön en viktig roll i slutet av novellen. Naturen framträder som en destruktiv kraft från vilken det inte finns någon möjlighet att fly. Regnet suddar papperna med Janos namn – vid det ögonblicket “upphörde för alltid, försvann för alltid från jorden snickargesällen Janos Kovacs”.

Janos Kovacs är en mager, stillsam trettiofemårig man med blekt ansikte och rödaktiga mustascher. Han känner sig väldigt trött. Andra personer i novellen spelar en stödjande roll, de ger information och egenskaper till huvudpersonen.

Novellen är skriven ur den allvetande författarens synvinkel. Lajos Zilahy ger många exakta detaljer, datum, platser, känslor av personer. På samma sätt som bipersonerna skapar allt detta en atmosfär tar läsaren att känna och leva in i handlingen.

I den här novellen pratar Lajos Zilahy om liv och död. Titeln frågar “När dog Janos Kovacs?” Det finns dock ingen svar i texten – en läsare måste bestämma själv. För det första dog Janos Kovacs 4 oktober 1874. För det andra dog han 46 år senare, 1920. Men ändå, Janos lever fortfarande därför att vi läser och vet om honom idag. För att svara när Janos Kovacs dog behöver vi svara “Vad är en död? Vad är ett liv?” Det är frågorna som Lajos Zilahy ville att vi skulle tänka på. De har blivit ännu svårare i nutid: Under de senaste hundra åren har tekniken utvecklats enormt. Många spenderar tid i sociala nätverk som skapar ett viktigt sätt att kommunicera. Om man är aktiv i sociala nätverk då lever man. Annars är man död?

 

* 4.60 forinter i 1874 är ungefär 50 euro idag, enligt International Institute of Social History.